Vi mötte upp Tobbe (eller Erik som kan får heta här i Costa Rica eftersom ingen förstår vad Torbjörn är för något) och hans vän från Chile i San Jose. Strax efter fick vi reda på att det inte gick att åka ut till Stilla havskusten p.g.a allt regn, vägarna var för svåra att köra på. Vi fick snabbt tänka om och bestämde oss för Puerto Viejo, så att vi enkelt kan ta oss vidare till Panama där ifrån. Vi åkte ut runt middagstid och var framme fem timmar senare. När vi väl kom fram fick vi höra att det ska vara en stor MTB tävling här i dagarna och alla hostel var fullbokade. Var hamnar vi då? Jo, vi fick två och två dela på ett lite för litet tält och bråka om att ligga på en singelmadrass i det. Till detta ska nämnas att så fort vi kom ut till kusten var det sol och klibbig värme. När det väl började regna fick de flytta på alla tälten så de kunde stå under tak. Vart hamnar vi då? Jo, dem hittar en container där de sätter in fyra tält (var av ett var mitt och Ninas) plus en dubbelsäng som fem stycken fullvuxna pågar ska sova i. Det var stopp i toaletten, bitande myror och myggor överallt och väskan intryckt i ett litet skåp med skalbaggar av alla dess slag. Då och där längtade jag hem.