Jag och Sara har dåligt inflytande på varandra, vi har också dålig självdiciplin men detta kommer att gå bra.

I måndags var det slut på ätning av alla slags sötsaker. I tisdags kommer Paulis med chips och läsk till våra filmkväll. Det var jobbigt men det gick bra. Sen kom onsdagen. Hur vi kommer in på det vet jag inte men en av oss la upp förslaget om att knalla ner till affären och inhandla lite godis. Tror det lät lite i stil med detta: -Ska vi gå och handla lite godis då? haha  -Haha, ja lätt, kom så går vi  -På riktigt? -Öh, nej! ...eller? -Eller? -Ska vi? -Ja fan, vi gör det! -Okey! -Eller ska vi verkligen? -Nej, vi ska inte äta sånt -Säker? -Nej -Är du? -Nej -Ska vi gå då? -Nej vi skiter i det...eller? -Ja, vi skiter i det. -Fast de hade ju varit gott. -Det hade varit jävligt gott. -Ja men då går vi då! -Okey, nu går vi! -Eller? -För fan, kom nu!

5 minuter senare står vi framför godishyllan på Rimi och frossar. Jag fastnar direkt för kinderchocklad. Sara däremot tar god tid på sig att noga väga de positiva och negativa siderna i After Eight vs något konstigt i rulle. Rullen vann!
Yttligare 30 minuter senare ligger vi i soffan 20 kr fattigare, ett fettlager rikare och inte ett dugg nöjdare. 

Efter denna stora missbedömning har vår självdiciplin blivit snäppet bättre.
På onsdag ska jag även sluta äta kolhydrater. Önska mig lycka till!

I onsdags kom våren, fem dagar försenad enligt mina källor, men bättre sent än aldrig. Jag tror att många håller med mig när jag säger att den första solen efter vintern är mycket bättre än den stekande hättan som grillar oss på sommaren. Det känns lite som alla bekymmer försvinner, självklat gör dem inte det (tänk vad underbart om solen hade sånna skills)!


Så, när vi såg att solen var framme gick jag, Sara och Frida ner på Karl Johan till Mövenpicks uteservering för att verkligen kunna avnjuta solen med en ljummen kaffe latte. Med insperation från serien Sex and the City började vi med vår nu mest aktiva sysselsättning. Det vi gör är att vi helt enkelt tittar på killarna/männen som går förbi och räknar hur många utav hundra som vi hade kunnat tänka oss att ha en sexuell upplevelse med. Nu går vi igenom Oslos olika områden och caféer för att kolla statistiken. Denna infon är kanske bara kul för den som bor i Oslo, ska flytta till Oslo eller bara hälsa på i Oslo. Mövenpick Karl Johan: 3/100  Kaffebränneriet Aker Brygge: 0/100  Kaffebränneriet Grunerlökka: 3/100. Vi har dock bara gjort detta mitt på dagen, då vi tänker att alla är på jobb, man kan ju hoppas. Detta är något att rekomendera som tidsfördriv.

När vi sitter och gassar oss i solen kommer det förbi en fotograf från Dagbladet som säger att han är ute och tar kort på våren, han tycker vi ser våriga ut och frågar om han får ta lite bilder. Självklart säger vi och drömmer oss bort till vår framtida karriär som fotomodeller. 500 bilder senare går han och vi kan knappt vänta tills vi får se morgondagens mittuppslag! Dessvärre var detta en IQ-befriad fotograf och detta var bilden som han valde att lägga upp över hela Oslo;
Tydligen är jag mycket glad för Saras skull men var fan tog jag och Frida vägen??

                   
      När man jobbar minnst sex dagar i veckan och alltid helg finns det inget bättre än en ledig dag. En ledig dag mitt i veckan betyder oftast att man får hela lägenheten för sig själv. Då brukar jag plocka fram mina lådor fyllda med pennor, penslar, färger och så vidare. När min lediga dag är över har jag oftast lyckast åstakomma något. Ovan ser vi några av mina lediga dagar på papper.

Igårkväll tittade jag och Melina på Den bästa sommaren. Kjell Bergqvist är oslagbar i denna film. Snappade upp några citat som självklart är roligare om man ser filmen men som jag inte kunde motstå att dela med mig av!
"Karameller äter man inte för att det är gott, de äter man när man har förtjänat det"
"Duscha i max 2 minuter och man ska duscha kallt, man duschar inte för att det är skönt utanför att man ska bli ren"
Se den!

Planen var att jag 09.00 skulle möta Fredrik och Niklas på stationen för att äta en dyr frukost innan dem skulle lämna Oslo och Norge för denhär gången. Min otroligt irriterande väckarklocka han inte ge sig ifrån några ljud förrän söta Ruth från jobbet ringde och frågade om jag ville jobba. Något som jag borde nämna är att någongång mellan lördag och söndag försvann min röst, spårlöst borta. Och alla vet att när man svarar i telefonen utan att man riktigt vaknat än är rösten ganska  svåridentifierad. Så med min icke-existerande röst försöker jag svara och efter ett tag lyckas jag göra mig förstådd.
Så det var bara att klättra ner för loftet, sätta på kaffet, in på badet, ut från badet, ta kaffet och knalla iväg till mina äldre älskade vänner.
Frukosten med mina yngre älskade vänner var alltså nu inget alternativ längre, men snabb som jag är hann jag göra klart mitt jobb innan lunchen så att jag hann med en avvinkning.
När jag sedan kommer hem är jag pigg som en som är väldigt pigg och när jag är det så ligger jag steget före i mina egna tankar. Jag passar då på att göra allt praktiskt och mindre kul som behövs göras i hemmet. Städa mitt eget rum, städa toaletten, städa resten av lägenheten, tvätta, städa på altanen (där jag bland alla tomma ölflaskor hittade tillräckligt många fulla ölflaskor för att ge någon en perfekt fylla.) När allt detta var klart går jag tillbaka och avslutar på jobbet (jag har fortfarande en mycket försämrad röst, vilket är ett stort handikap när du ska försöka föra en konversation med en 90 åring.)
och sedan direkt in till låssmeden för att hämta min nyckel. Jag gör inte saker snabbt, men jag gör det bra!
På hemvägen tar jag en runda förbi Clas Ohlson och inhandlar lite nödvändiga saker, bla svampdisktrasor, vilket jag letat efter här i Norge i över ett år, vardagslycka!
Nu sitter jag i vår nystädade lägenhet och dricker te, i hopp om att det ska fixa min trasiga hals, och tittar på Family Guy.

Jag har aldrig varit med om att Säfflebussen kört mellan Malmö-Oslo/Oslo-Malmö helt fläckfritt. Dem små äcklen hittar alltid på något som gör att man missar tåg, jobb eller bara att gränsen mellan arg och totalt rasande blir hårfin. Efter redan tre timmar har röven domnat bort och du har testat alla positioner du möjligen kan på ett 50 cm brett säte. I Göteborg blir det alltid lite bättre, då ca halva antalet passagerare går av och du äntligen får stäcka på benen. Ah den känslan!

Idag hittade jag en film på Aftonbladets hemsida där dem fångat ett spöke på en övervakningskamera på ett gym. Man såg en genomskinlig ljusfläck som gled igenom rummet. Nu, jag är en av dem som inte tror att spöken finns. Jag tror inte på konstiga skugger i svettiga gym och jag tror inte att dem avvikande ljuden från den mörka vinden är en, sedan långt tillbaka, död person som har kommit tillbaka för att ge igen på sina bittra grannar. Och vi vet alla att det finns ett stort antal redigeringsprogram att hämta så man med lite skills snabbt kan göra denna skrämmande spökvideo möjlig och klar för att kunna få dem som tror på spöken att bli ännu mer säkra på sin sak, och för att kunna övertyga dem som inte tror på det att spöken faktiskt existerar. I videon berättar dem även om en person som mailat in och sagt att det inte var ett spöke, utan en ängel som ville varna denna personen om att det fanns trasig utrustning på gymmet. Dagen efter kommer det en reperatör till gymmet och tro det eller ej men det upptäcktes då att det i en av maskinerna fattades sprintar.
En ängel? En ängel är ett steg förlångt. Änglar hänger i julgranen, änglar är målade i taket på kyrkan, änglar droppar inte in på gym efter stängningsdags för att hoppas på att en person ska tänka Oh oh, detta är inget spöke, det är en ängel som försöker berätta för oss att någonstans i denna lokalen är något trasigt.
Det finns ett antal spökvideor på aftonbladets hemsida, och desto fler som kommer upp desto mer desperat och roligt blir hela spökgrejen. jag fick mig sannerligen ett gott skratt.

Japp, detta är mitt första blogginlägg någonsin så döm inte mina skrivskills förfort, det kan bli bra ibland.
Jag kan bara ana att det jag skriver här kommer främst vara underhållande för dem som känner mig och
efter det kommer väl den som har mycket fritid.

Det första som måste nämnas som jag inte kan sluta tänka på (eftersom det kryper in genom mina näsborrar) är chockladkakan som Sara och Pumpa precis bakat för vår filmkväll. (Jag lovade mig själv att det skulle iallafall gå tre inlägg innan jag skulle lämna Sara i min blogg eftersom hon än så länge inte nämnt mig i sin, men nu är hon nämn, och tack vare denna parentesen har jag nämn henne mer än vad som var tänk. fan.)
Moving on.
För tillfället har jag inga roliga livshistorier att berätta, inte heller några tråkiga. Det är bara ett komma-igång-inlägg.
Vi har nästan precis avslutat en fantastiskt trevlig helg hemma i Oslo då vi hade vår brunhåriga fina vän Angelina på besök. Det blev mycket fest, som avslutades på ett minnst sagt oväntat och trevligt sätt.
Åter till chockladkakan. (Nu kommer jag för tredje gången nämna Sara i detta inlägget, jag är urkass på att hålla mina egna löften) Att äta kaka mitt i veckan strider mot allt jag och Sara har lovat oss själva. Om mindre än två månader åker vi nämligen till sydamerika för att slappa mycket och länge, vi har därför tagit det stora steget att köpa varsitt gymkort och går flitigt och motvilligt dit fyra gånger i veckan. Anledningen till detta är inte svår att lista ut, speciellt om du är tjej med lite extra hull. Men för er smala vackra män och kvinnor gör vi detta för att det kommer vara badsäsong för oss i tre månader och för att vi ska kunna gå runt på stranden och känna oss snyggare än någonsin behöver vi bli av med vårt hull.
Kakan är vår belöning för att vi tränar så mycket och flitigt.

Detta var mitt lilla smakprov.
Enjoy!