två veckor senare

och nu är vi tillbaka i Costa Rica. Befinner oss just nu i Santa Teresa och kommer nog göra det resten av vår tid på semestern. Hemtenta nummer 2 är avklarad och nu blir det skönlitteratur på stranden i några dagar. Johan aka Paulis han anlänt för två dagar sedan och vi har hittat ett trevligt gäng svenskar från Gävle här på hostellet som vi umgås med på dagar och kvällar. Idag har vi haft födelsedagskalas för den ena tjejen med kaka och kaffe och vi fortsätter ikväll med restaurangbesök.
Just nu är det otroligt varmt och vi sitter med eftermiddagsölen för att svalka sig. Inget att klaga på.
Drygt en vecka kvar för mig och Nina, vi ses snart!!

Tillbaka till civilisationen...

Hej alla! Nu har vi, efter sex nätter, dragit oss tillbaka till civilisationen. Vi hittade en billig taxi som tog oss hela vägen tillbaka till San Juan del Sur och även väntade medans vi stor handlade på Maxi Palí (Nicaraguas motsvarighet på Ica Maxi. Sedan höll vi alla våra tummar på att Rosita skulle ha en lägenhet ledig till oss. Vi hade tur och denna gången bor vi i en mycket finare och mer välutrustad än sist. Nu har vi två rum och ett komplett kök, vi ska försöka att inte fastna här. Planen nu är att stanna här till måndag eller tisdag och sedan åka till en av stränderna (Maderas) i närheten och tillbringa två eller tre nätter där, efter det är det än så länge lite luddigt men vi kommer vara i Costa Rica igen den 5 december och möta upp Paulis. Den sista tiden kommer vi tillbringa på stilla havskusten i C.R. Denna kvällen bestod av en god måltid (tillagad av Tobbe), en liten jakt på nya shorts till Tobbe (som vi hittade) och en spansk skräckfilm, Los ojos de Julia, som vi inte kunde se sista kvarten på (inte för att den var för läskig, utan för att nedladningen la av).
Dagarna på Playa Popoyo var fantastiska, vi gjorde ingenting. Långa långa promenader på standen, god matlagning, trevligt folk, kalla öl och vacka solnedgångar. Precis vad vi behövde.
Nya bilder ligger uppe på Facebook.
Natti Natti!

San Juan del Sur

Då ska vi se. Dominical var en trevlig (väldigt) liten by. Vi vandrade till ett litet vattenfall som var placerat i skogen och efter det åkte vi till en nationalpark som var en häftig syn under lågvattnet. Under högsäsongen kan man även få se Humpback whales när dem kommer in i viken för att ta det lugnt. Tyvärr hade dem redan gett sig av när vi var där. Efter tre nätter i Dominical åkte vi till San José där vi spenderade två nätter. Susanne tog flyget hem till Sverige och vi fortsatte sedan till San Juan del Sur i Nicaragua och här är vi fortfarande. Vi har varit här i snart en vecka och vi trivs gott. Vi har hittat oss ett lägenhetsrum där vi har kök (dock ingen spis), fint badrum, gaderober och matbord, allt till ett väldigt bra pris. Vi bor 50 meter från vattnet men vill man surfa får man åka shuttle till någon av de andra tre stränderna. Det brukar bli en lagom dagstur. Ikväll fyller ett av hostellen 2 år här i byn så det blir kalas för hela slanten. Vi har precis njutit av lite hemmalagade köttbullar och ska snart gå och handla de där 1 litersölen som man inte kan få nog av.
San Juan del Sur är en lagom liten by på stilla havskusten i södra Nicaragua. Här är ganska många backpackers (vi har redan hittat både svenskar och norrmän) en del som har bott här flera månader och andra som är på genomresa, men alla tycks stanna här lite längre än tänkt. Vi får väl se hur det blir för oss...
Bilder finns upplagda på min profil på facebook. Kommer bara bli någon enstaka här eftersom det tar lång tid att ladda upp.
Hoppas ni får lite snö där hemma snart.

Citat

"Blogging is not writing, it´s just graffiti with punctuation."

Tillbaka i Costa Rica...

Efter en vecka i Bocas var vi redo att ta oss vidare på nya äventyr. Vistelsen i Bocas har varit kanonbra. Efter att jag skrivit klart min tenta tog vi oss tillbaka från Isla Bastimentos till Isla Colón där vi spenderade yttligare några nätter. Vi hamnade på ett jättemysigt hostel och fick ett 6-bäddars rum helt för oss själva med fönster och en balkong ut mot gatan och havet. Där firade vi också Tobbes födelsedag, pannkakstårta och paket till frukost, resturang och fest på kvällen. En av dagarna tog vi oss till en annan, lite mindre, ö och tog en tur runt den genom djungeln, upp för kullar, ner för kullar och längs med stranden. Där fick vi också se en orm som Nina var nära att sätta foten på. Den var inte så tjock men väldigt lång. Vid vissa tillfällen när vi kom av stigen och skogen var tät gick man mest och önskade att man inte satte foten på något djur som skulle bli mindre glad för en sådan överrasking. Vi klarade oss undan med lite mygg- och myrbett. Sista dagen på Isla Colón tog jag, Susanne och Tobbe en tur ut på vattnet. Vi åkte till Dolphin bay och fick se många delfiner, stora och små på både långt och kort avstånd. Efter det fick vi snorkla bland otroligt vacka koraller och fiskar i alla dess färger. När alla samlats i båten fick vi höra att några simmat över en haj, en ganska stor sådan, lite längre bort. Vi blev lite bittra över att ingen kallat dit oss men vi fick nöja oss med att se den på bild. Sista stoppet blev en liten obebodd ö med vit sand och palmer där vi fick ligga och njuta av naturen. När vi kom hem gick vi och köpte lite rekvesita till kvällens halloweenfirande men innan klockan blivit elva hade vi alla somnat av utmattning.
Idag begav vi oss från Bocas och Panama till Dominical (som ligger på stilla halvskusten) i Costa Rica. Vi kom hit när det redan hunnit bli mörkt så jag får avvakta med att berätta om läget här i byn. Det ända jag kan säg är att vi har havet previs bredvid oss och att det är ganska tomt på gatorna en tisdagskväll.
Nu ska det blir skönt att få sträcka ut kroppen efter tio timmar i båt, taxi, buss och gränskontroller.
Hoppas alla ni mår bra hemma i höstmörkret!

lite mer bilder...

I väntan på bussen i Puerto Viejo
Den kom aldrig så det blev en bild till
Gränsen Costa Rica-Panama.
Bron som gränsar Costa Rica och Panama åt. Lite ranglig var den allt.
Pappersifyllning och passvisning i Panama. (Nina tror det är någon annans arm i bilden)


Utkast: Okt. 26, 2011

En liten snabb update medans jag tar en paus i hemtentaskrivandet. Vi tog oss med buss, fötter, taxi och båt till Bocas del Toro och hamnade på ön Isla Colón. Där stannade vi i två nätter. Tobbe fick en kur till sin axel, en spruta om dagen i fem dagar, sen ska han vara så gott som hel igen. Det tog bara två dagar innan vi hunnit tröttna på ljudet av cemtentblandare och bilar så vi bestämmde oss, med hjälp av lite tips från vänner, för att flytta till ön Bastimentos. Här bor vi nu på ett stort hostel som har det mesta, inklusive billiga rum med privat toa och dusch. Lyx. Igår tog vi 30-minuters turen genom en lerig djungel för att på andra sidan komma ut till en vit strand med klarblått vatten och palmer hängandes längs skogskanten. Mjukare sand har mina fötter nog aldrig gått i. Efter en god natts sömn vaknade jag och Nina med sönderbitna ben, vi misstänker någon loppa eller strandfluga som haft fest medans vi sov. Nu sitter jag här med min Xylocain i högsta hugg.
Ön vi bor på är stor men inte byn vi befinner oss i. Här finns någon mataffär, två och en halv resturang och någon form av bar. När man ska sova är ljudet från grodor och fåglar det ända man hör. Här finns även små små ödlor som gillar att festa loss på slattarna som vi lämnar efter oss av ölen. Det krävs inte många sörplar av en ödla för att bli full på en 8% Cuba Libre.
Igår och idag har vi fått se lite sol men annars är det mest moln och regn och kvällarna. Trots det så trivs vi bra och skulle inte vilja byta ut vår placering på kartan med er där hemma.
Och trots att grannarna spelar reggaeversionen av "Stand by me" på högsta volym så finner jag studiero.
Bilder kommer när vi får högre fart på internet.

Panama nästa!

Nu har Susanne äntligen landat i Costa Rica och slutit upp med oss här i Puerto Viejo. Jätteroligt att vara hela gruppen samlad. Men ingen tid för vila här inte, imorgon tar vi bussen mot Sixaola, tar väskorna på ryggen över bron till Panama och sedan snabbaste vägen till Bocas. Nytt land, nya människor och nya äventyr.
Tobbes axel är fortfarande ur funktion, jag har fortfarande lock för örat och Nina somnar fortfarande klockan åtta om kvällen, förutom det mår vi TOPPEN!!

vecka 2...

Då var vi inne på vecka nummer två och vi börjar sakta men säkert vänja oss mot det karibiska livet åter igen. Igår tog vi på oss gympaskorna och gav oss ut på en springtur. Att springa mitt på dagen i 30 graders värme och stekande sol var sådär kul. Vi vet inte riktigt hur långt vi sprang men uppskattar att det var drygt 3 km, vilket kändes som en mil på hemmaplan. När vi kom hem och hade satt oss ner en stund och sen reste på oss igen, ja då svartnade det för ögonen. Dricka mer vatten inför nästa runda, helt klart. Efter ett bad i havet var vi återställda igen.
Idag, efter frukost har vi bara tagit det lugnt (och läst lite läxor) på stranden men vi fick göra det till ett kort besök eftersom vi än så länge bara har skyddsfaktor 10, det kommer man inte långt på här.
Vi har även upptäckt att vi har en bikinitjuv på hostellet. Min och två andra tjejers badkläder har försvunnit från torklinnan på gården. Osmidigt nog gick denna tjejen runt med en av de badkläderna hon tagit, men hon var helt säker på att hon hade en som såg precis det samma ut. Märkligt.
Nu har vi precis tagit en middagsöl och haft lite datortid. Snart ska vi steka platanos (matbananer) och mysa.

bilder...

Såhär fick vi vårt kaffe på morgonen i San José. Du fick vamt vatten i muggen som du hällde genom filtret med kaffe i och som rann ner i en kaffekopp med mjölk. Mycket trevligt att få göra sitt eget kaffe.



En av varje från ölsortimentet på mataffären blev ölprovning. "Rock" med apelsinsmak är inte att rekomendera, inte heller To(nj)a. Old Milwaukee var däremot god, likaså Oettinger. Heiniken är alltid Heiniken.


Och här har vi en bild ifrån tältnatten som aldrig må hända igen. Alla sov med fötterna utanför tälten, dels för att det var så varmt och dels för att tälten var så små. Om inget annat så var det i alla fall en kul syn.



Inte alls dålig studiemiljö, men Malmö stadsbibliotek har fortfarande första plats.




Aldrig mer tält...

Vi mötte upp Tobbe (eller Erik som kan får heta här i Costa Rica eftersom ingen förstår vad Torbjörn är för något) och hans vän från Chile i San Jose. Strax efter fick vi reda på att det inte gick att åka ut till Stilla havskusten p.g.a allt regn, vägarna var för svåra att köra på. Vi fick snabbt tänka om och bestämde oss för Puerto Viejo, så att vi enkelt kan ta oss vidare till Panama där ifrån. Vi åkte ut runt middagstid och var framme fem timmar senare. När vi väl kom fram fick vi höra att det ska vara en stor MTB tävling här i dagarna och alla hostel var fullbokade. Var hamnar vi då? Jo, vi fick två och två dela på ett lite för litet tält och bråka om att ligga på en singelmadrass i det. Till detta ska nämnas att så fort vi kom ut till kusten var det sol och klibbig värme. När det väl började regna fick de flytta på alla tälten så de kunde stå under tak. Vart hamnar vi då? Jo, dem hittar en container där de sätter in fyra tält (var av ett var mitt och Ninas) plus en dubbelsäng som fem stycken fullvuxna pågar ska sova i. Det var stopp i toaletten, bitande myror och myggor överallt och väskan intryckt i ett litet skåp med skalbaggar av alla dess slag. Då och där längtade jag hem.
Så fort vi kunde gick vi till andra hostel och frågade efter lediga rum nästa natt. Vi lyckades få ett i morse så nu har vi ett eget rum, egen säng och en fläckt. Nu har vi precis tagit vårt första dopp i havet och allt känns mycket bättre.
Bilder kommer snart.

planering...

Vår andra dag i San José har bestått av att försöka komma i fas med tidsskillnaden, läsa läxa och planera vår nästa destination. Torbjörn landar på fredag och möter upp oss här på hostellet. Vi sätter oss på lördagens första buss mot Playa Tamarindo, som ligger på Stilla havskusten, fem timmar norr om San José. Vi har läst på lite och fått både bra och dåliga vibbar. En sida beskriver det som väldigt amerikanskt och andra som en vacker plats med bra surfing. Vi har beslutat att helt enkelt åka dit och skapa vår egen bild av byn och stranden. Plan B blir att vi istället åker vidare till Nicaragua och San Juan del Sur.
Angående tidsskillnanden så har vår första natt sett ut på följande sätt; Vi somnar vid 19.00. Jag vaknar och känner mig utvilad och tänker att det ska sitta fint med lite frukost, kollar på klockan och ser att den är 04.27. Vid denna tiden har Nina varit vaken i en timme. Jag tänker Åh nej och efter en stund somnar jag om igen. Vaknar lite senare och tänker att nu har jag sovit på tok för länge, kollar på klockan igen som visar 06.35. Nina är fortfarande vaken. Vid halv åtta kan vi inte kämpa emot längre och vi går upp och äter frukost. Vi misstänker att vi kommer somna gott ikväll vid 18-tiden.
Regnet fortsätter men enligt folket här håller regnperioden i sig oktober ut. Håller tummarna för att dem har rätt. Eller fel i den mån att den slutar tidigare.
Nina i vårt rum måndag kväll...


Vi hade i alla fall inte tur med vädret...

Hej på er alla!
Första dagen spenderad i San José, klockan är 18.45 och vi kan inte hålla ögonen öppna länge till.
Flygresan hit började med stress och svett. När det var dags att checka in fick vi reda på att inga boardingpass kunde skrivas ut förrän vi skaffat ESTA. Eftersom jag inte kunde dra till minnes att vi behövt detta sist var det heller inget vi brydde om att skaffa oss inför denna resan. När vi får reda på detta har vi 90 minuter på oss innan vi ska lyfta från Kastrup. Vi springer bort till 7eleven för att via en dator där skaffa vårt ESTA. Första sidan, som vi fyller i alla våra uppgifter på och svarar på frågor så som Är du terorist?, fick vi reda på senare var fake. Vi går in på rätt sida, fyller i, betalar och springer tillbaka till incheckningen. 60 minuter till planet lyfter. Ninas går igenom men mitt fungerar fortfarande inte. En trevlig skåning bakom disken hjälper oss, på andra försöket går det igenom. 40 minuter till planet lyfter. Svetten ringer och vi ska mer eller mindre till andra sidan flygplatsen. En annan man bakom disken ger oss biljetterna och säger; Ok, so what you´re going to do now is RUN! Och det var precis vad vi gjorde. Genomblöta och andfådda gick vi på planet och avnjöt en k,opp kaffe. Resten av resan gick bra och när vi landade i San José var vi så trötta att när vi gick och la oss trodde jag aldrig att vi skulle vakna igen.
Vi vaknade till regn. När det blev uppehåll tog vi oss till ett shoppingmal för att handla adapter till Nina, samt bikini till Nina. I bikinibutiken när Nina har samlat på sig lite att prova och biträdet går igenom det tittar hon på lapparna för underdelarna och säger; This is smal (tittar på Nina och säger) nono, och går och hämtar alla i storlek large istället. Nina såg lite sårad ut men sen förstod vi att det var otroligt små modeller.
Nu har vi precis njutit av lite middag och vår första Imperial för denna gång.
To be continued...

2011-08-03

Här kommer en uppdatering i bilder.
Mias bil slutar fungera på E6:an utanför Falkenberg på väg till Göteborg.
Jag och Mia gör vad alla hade gjort i en sån situation.
Johanna Nymberg gästar en eftermiddag från Helsingborg.
Sommarscen konsert med Irma Schultz på Pildammsscenen.

Två framtida resemål.

Ikväll satt jag och klickade runt lite på internet (för att undvika packning) och kom över en bild på ett bedårande vackert fjällandskap. Klickade vidare och fick reda på att det stället heter Jotunheimen, eller Jättarnas hem. Ett fjällområde i Norge som bland annat innefattar Några av Norges och norra Europas högsta berg. Fjällområdet ligger i Oppland och Sogn og Fjordane och består av sammanlagt 240 fjälltoppar som som sträcker sig minst 2000 m.ö.h. Häftigt om ni frågar mig.
När jag sedan klickar mig vidare (för att jag fortfarande inte är redo för att packa) dyker ett till namn upp. Folgefonna. Detta är namnet på en nationalpark i Norge (Foglefonna Nationalpark) men också namnet på glaciären Foglefonna. Av text och bilder att dömma är det en stor turiskattraktion sommar som vinter, och även här är det en obeskrivligt vacker miljö.
Jag är nöjd och glad över att jag sket i (sköt upp på) att packa och kom över detta istället. Hit ska jag. Inget snack.
Folgefonna


Jotunheimen




Min profilbild

Linn

RSS 2.0