Jag har en vän som är mig kär, som är sprallig och tankspridd ut i tåspetsarna. Jag har alltid undrat över hur hon då var när hon var runt 18 19 åren, idag fick jag en liten smakbit på det, en historia, ägd rum för några år sedan, berättad för mig.

Min vän, låt oss kalla henne Lotta, har varit ute och festat till det med goda vänner. Hon tar en taxi hem och har en trevlig konversation med taxi-chauffören, väl framme vid hennes lägenhet tänker hon; "stackars man som måste köra runt såhär hela natten, han kan behöva en kopp kaffe, och jag ska ju ändå sitta vid köksbordet och dricka vatten så jag inte blir bakfull". Så utan att tänka mycket längre än så bjuder Lotta upp den vilt främmande taxi-chauffören på en kopp kaffe. Allt slutade gott, 20 minuter senare körde han vidare sin runda och Lotta gick och la sig full och lycklig, omedveten om hur fel det hade kunnat gå. Idag vet hon bättre.

Nästa historia är också om Lotta, och denna innefattar och en taxi, eller två, eller en och en halv. Lotta har varit ute, det är sent och det är väldigt kallt ute. Lotta beslutar sig för att ta en taxi hem. Det är inte förrän ca 30 minuter senare som hon inser att hon sitter i en cykeltaxi istället för en vanlig. Hon tänker; "men gud så dumt, jag skulle ju ta en taxi för att det var så sata-s kallt, då är inte en cykeltaxi så väldigt smart." Lottar betalar och hoppar av cykeltaxin och börjar gå hem istället (fortfarande oklar på varför det skulle gå snabbare.) När Lotta kommit en bit på vägen kommer en vanlig taxi förbi och frågar om hon ska ha skjuts. "Nej tack" säger Lotta, "jag har inga pengar", för dem hade hon ju lagt på cykeltaxin. Kanske denna taxi-chauffören visste att hon var tjejen som bjöd på kaffe, för han kör henne hem gratis. Lotta bjöd inte upp honom på kaffe. Att åka cykeltaxi för att man vill komma hem snabbt när det är kallt och man fryser har Lotta kommit på var inte så smart. Idag vet hon bättre.

Jag älskar Lotta, hon sätter färg på min tillvaro.