lite mer bilder...
I väntan på bussen i Puerto Viejo
Den kom aldrig så det blev en bild till
Gränsen Costa Rica-Panama.
Bron som gränsar Costa Rica och Panama åt. Lite ranglig var den allt.
Pappersifyllning och passvisning i Panama. (Nina tror det är någon annans arm i bilden)
Utkast: Okt. 26, 2011
En liten snabb update medans jag tar en paus i hemtentaskrivandet. Vi tog oss med buss, fötter, taxi och båt till Bocas del Toro och hamnade på ön Isla Colón. Där stannade vi i två nätter. Tobbe fick en kur till sin axel, en spruta om dagen i fem dagar, sen ska han vara så gott som hel igen. Det tog bara två dagar innan vi hunnit tröttna på ljudet av cemtentblandare och bilar så vi bestämmde oss, med hjälp av lite tips från vänner, för att flytta till ön Bastimentos. Här bor vi nu på ett stort hostel som har det mesta, inklusive billiga rum med privat toa och dusch. Lyx. Igår tog vi 30-minuters turen genom en lerig djungel för att på andra sidan komma ut till en vit strand med klarblått vatten och palmer hängandes längs skogskanten. Mjukare sand har mina fötter nog aldrig gått i. Efter en god natts sömn vaknade jag och Nina med sönderbitna ben, vi misstänker någon loppa eller strandfluga som haft fest medans vi sov. Nu sitter jag här med min Xylocain i högsta hugg.
Ön vi bor på är stor men inte byn vi befinner oss i. Här finns någon mataffär, två och en halv resturang och någon form av bar. När man ska sova är ljudet från grodor och fåglar det ända man hör. Här finns även små små ödlor som gillar att festa loss på slattarna som vi lämnar efter oss av ölen. Det krävs inte många sörplar av en ödla för att bli full på en 8% Cuba Libre.
Igår och idag har vi fått se lite sol men annars är det mest moln och regn och kvällarna. Trots det så trivs vi bra och skulle inte vilja byta ut vår placering på kartan med er där hemma.
Och trots att grannarna spelar reggaeversionen av "Stand by me" på högsta volym så finner jag studiero.
Bilder kommer när vi får högre fart på internet.
Panama nästa!
Nu har Susanne äntligen landat i Costa Rica och slutit upp med oss här i Puerto Viejo. Jätteroligt att vara hela gruppen samlad. Men ingen tid för vila här inte, imorgon tar vi bussen mot Sixaola, tar väskorna på ryggen över bron till Panama och sedan snabbaste vägen till Bocas. Nytt land, nya människor och nya äventyr.
Tobbes axel är fortfarande ur funktion, jag har fortfarande lock för örat och Nina somnar fortfarande klockan åtta om kvällen, förutom det mår vi TOPPEN!!
vecka 2...
Då var vi inne på vecka nummer två och vi börjar sakta men säkert vänja oss mot det karibiska livet åter igen. Igår tog vi på oss gympaskorna och gav oss ut på en springtur. Att springa mitt på dagen i 30 graders värme och stekande sol var sådär kul. Vi vet inte riktigt hur långt vi sprang men uppskattar att det var drygt 3 km, vilket kändes som en mil på hemmaplan. När vi kom hem och hade satt oss ner en stund och sen reste på oss igen, ja då svartnade det för ögonen. Dricka mer vatten inför nästa runda, helt klart. Efter ett bad i havet var vi återställda igen.
Idag, efter frukost har vi bara tagit det lugnt (och läst lite läxor) på stranden men vi fick göra det till ett kort besök eftersom vi än så länge bara har skyddsfaktor 10, det kommer man inte långt på här.
Vi har även upptäckt att vi har en bikinitjuv på hostellet. Min och två andra tjejers badkläder har försvunnit från torklinnan på gården. Osmidigt nog gick denna tjejen runt med en av de badkläderna hon tagit, men hon var helt säker på att hon hade en som såg precis det samma ut. Märkligt.
Nu har vi precis tagit en middagsöl och haft lite datortid. Snart ska vi steka platanos (matbananer) och mysa.
bilder...
Såhär fick vi vårt kaffe på morgonen i San José. Du fick vamt vatten i muggen som du hällde genom filtret med kaffe i och som rann ner i en kaffekopp med mjölk. Mycket trevligt att få göra sitt eget kaffe.
En av varje från ölsortimentet på mataffären blev ölprovning. "Rock" med apelsinsmak är inte att rekomendera, inte heller To(nj)a. Old Milwaukee var däremot god, likaså Oettinger. Heiniken är alltid Heiniken.
Och här har vi en bild ifrån tältnatten som aldrig må hända igen. Alla sov med fötterna utanför tälten, dels för att det var så varmt och dels för att tälten var så små. Om inget annat så var det i alla fall en kul syn.
Inte alls dålig studiemiljö, men Malmö stadsbibliotek har fortfarande första plats.
Aldrig mer tält...
Vi mötte upp Tobbe (eller Erik som kan får heta här i Costa Rica eftersom ingen förstår vad Torbjörn är för något) och hans vän från Chile i San Jose. Strax efter fick vi reda på att det inte gick att åka ut till Stilla havskusten p.g.a allt regn, vägarna var för svåra att köra på. Vi fick snabbt tänka om och bestämde oss för Puerto Viejo, så att vi enkelt kan ta oss vidare till Panama där ifrån. Vi åkte ut runt middagstid och var framme fem timmar senare. När vi väl kom fram fick vi höra att det ska vara en stor MTB tävling här i dagarna och alla hostel var fullbokade. Var hamnar vi då? Jo, vi fick två och två dela på ett lite för litet tält och bråka om att ligga på en singelmadrass i det. Till detta ska nämnas att så fort vi kom ut till kusten var det sol och klibbig värme. När det väl började regna fick de flytta på alla tälten så de kunde stå under tak. Vart hamnar vi då? Jo, dem hittar en container där de sätter in fyra tält (var av ett var mitt och Ninas) plus en dubbelsäng som fem stycken fullvuxna pågar ska sova i. Det var stopp i toaletten, bitande myror och myggor överallt och väskan intryckt i ett litet skåp med skalbaggar av alla dess slag. Då och där längtade jag hem.
Så fort vi kunde gick vi till andra hostel och frågade efter lediga rum nästa natt. Vi lyckades få ett i morse så nu har vi ett eget rum, egen säng och en fläckt. Nu har vi precis tagit vårt första dopp i havet och allt känns mycket bättre.
Bilder kommer snart.
planering...
Vår andra dag i San José har bestått av att försöka komma i fas med tidsskillnaden, läsa läxa och planera vår nästa destination. Torbjörn landar på fredag och möter upp oss här på hostellet. Vi sätter oss på lördagens första buss mot Playa Tamarindo, som ligger på Stilla havskusten, fem timmar norr om San José. Vi har läst på lite och fått både bra och dåliga vibbar. En sida beskriver det som väldigt amerikanskt och andra som en vacker plats med bra surfing. Vi har beslutat att helt enkelt åka dit och skapa vår egen bild av byn och stranden. Plan B blir att vi istället åker vidare till Nicaragua och San Juan del Sur.
Angående tidsskillnanden så har vår första natt sett ut på följande sätt; Vi somnar vid 19.00. Jag vaknar och känner mig utvilad och tänker att det ska sitta fint med lite frukost, kollar på klockan och ser att den är 04.27. Vid denna tiden har Nina varit vaken i en timme. Jag tänker Åh nej och efter en stund somnar jag om igen. Vaknar lite senare och tänker att nu har jag sovit på tok för länge, kollar på klockan igen som visar 06.35. Nina är fortfarande vaken. Vid halv åtta kan vi inte kämpa emot längre och vi går upp och äter frukost. Vi misstänker att vi kommer somna gott ikväll vid 18-tiden.
Regnet fortsätter men enligt folket här håller regnperioden i sig oktober ut. Håller tummarna för att dem har rätt. Eller fel i den mån att den slutar tidigare.
Nina i vårt rum måndag kväll...
Vi hade i alla fall inte tur med vädret...
Hej på er alla!
Första dagen spenderad i San José, klockan är 18.45 och vi kan inte hålla ögonen öppna länge till.
Flygresan hit började med stress och svett. När det var dags att checka in fick vi reda på att inga boardingpass kunde skrivas ut förrän vi skaffat ESTA. Eftersom jag inte kunde dra till minnes att vi behövt detta sist var det heller inget vi brydde om att skaffa oss inför denna resan. När vi får reda på detta har vi 90 minuter på oss innan vi ska lyfta från Kastrup. Vi springer bort till 7eleven för att via en dator där skaffa vårt ESTA. Första sidan, som vi fyller i alla våra uppgifter på och svarar på frågor så som Är du terorist?, fick vi reda på senare var fake. Vi går in på rätt sida, fyller i, betalar och springer tillbaka till incheckningen. 60 minuter till planet lyfter. Ninas går igenom men mitt fungerar fortfarande inte. En trevlig skåning bakom disken hjälper oss, på andra försöket går det igenom. 40 minuter till planet lyfter. Svetten ringer och vi ska mer eller mindre till andra sidan flygplatsen. En annan man bakom disken ger oss biljetterna och säger; Ok, so what you´re going to do now is RUN! Och det var precis vad vi gjorde. Genomblöta och andfådda gick vi på planet och avnjöt en k,opp kaffe. Resten av resan gick bra och när vi landade i San José var vi så trötta att när vi gick och la oss trodde jag aldrig att vi skulle vakna igen.
Vi vaknade till regn. När det blev uppehåll tog vi oss till ett shoppingmal för att handla adapter till Nina, samt bikini till Nina. I bikinibutiken när Nina har samlat på sig lite att prova och biträdet går igenom det tittar hon på lapparna för underdelarna och säger; This is smal (tittar på Nina och säger) nono, och går och hämtar alla i storlek large istället. Nina såg lite sårad ut men sen förstod vi att det var otroligt små modeller.
Nu har vi precis njutit av lite middag och vår första Imperial för denna gång.
To be continued...
